Förstatliga inte skolan!

Svensk skola står inför en stor utmaning. Dagligen rapporterar media om skolor där alldeles för få elever klarar grundskolans mål och som inte får slutbetyg med grundläggande behörighet till gymnasieskolan. Men lösningen är inte att förstatliga skolan och lägga huvudansvaret längre bort från medborgarna.

Kommunaliseringen används ofta som ett slagträ i debatten om skolan och huruvida kommunerna eller staten ska vara huvudman eller inte. Det finns ibland en önskan om att enkla åtgärder ska lösa skolans många gånger komplexa problem. För att öka måluppfyllelsen i skolan måste väl ändå utgångspunkten vara att kommunerna är bättre lämpade för denna uppgift än staten.

I den kommunala skolan finns nära kunskap om alla skolors unika förutsättningar och elevernas behov vilket gör att man på bästa sätt kan avgöra vilka lärare som ska anställas eller hur lärarna bäst behöver utvecklas. Lärarnas skicklighet och engagemang är avgörande för elevernas resultat. En statlig detaljstyrning kan visserligen stötta svaga lärare men också verka hämmande på andra. Centrala lönesättningar innebär att mindre framgångsrika lärare får lika mycket som skickliga lärare, detta hämmar ett lokalt utvecklingsarbete. Om man bäst ska ta tillvara individers kreativitet och innovationsförmåga måste de ha möjlighet att förändra sin egen verksamhet. Ska beslut som fattas av verksamheten och nära medborgarna flyttas till statliga och tjänstemän och centrala ämbetsverk? I den kommunala skolan kan elever och föräldrar idag enkelt komma till tals med sina lokala politiker och föra fram önskemål om skolan.

En tydlig rollfördelning och ett gott samarbete mellan kommun och stat skapar bäst förutsättningar för skolorna att utvecklas. Kommunen har lokal kännedom, kunskap om den lämpligaste arbetsmiljön, resursfördelningen, kollegialt lärande och kvalitetsarbete medan statens roll bör hållas till regelverk, kontroll, statsbidrag, vägledning och stöd samt statliga satsningar på lärarutbildningar.

Lösningen på skolans utmaningar är inte att byta huvudman. Det är allmänt känt att skickliga lärare, organiserat samarbete mellan lärare, delaktiga rektorer och målmedveten styrning och uppföljning från politiker som engagerar sig i skolfrågor ger framgångsrika skolor. Det finns många goda exempel runtom i landet – vi måste bli bättre på att lära oss av varandra, att lära av dem som lyckas. Det är viktigt att våga tänka nytt och låta skolans verksamhet i större utsträckning präglas av vetenskap och beprövad erfarenhet. Statliga detaljstyrningar hindrar lokalt utvecklingsarbete och därmed svensk skolas framtida utveckling. Det har varit en period med omfattande förändringar i utbildningssystemet och det finns nu förutsättningar för en positiv skolutveckling. Därför är det viktigt att nu fokusera på rätt sak – inlärningsprocessen och inte en centralistisk reform.

 

Kommunstyrelsens ordförande
Carina Wutzler

Utbildningsnämndens ordförande
Gustav Schyllert