Krafttag krävs för att säkra kvinnofrid

Carina Wutzler skriver idag en debattartikel i Svenska Dagbladet tillsammans med fyra moderata kollegor från Skåne. “En ökning på nästan tusen våldtäkter inom loppet av ett år borde få alla varningsklockor att ringa – men Sveriges feministiska regering reagerar inte.”

Vi är skakade över de senaste dagarnas uppgifter om polisens problem med att hantera sexualbrott mot kvinnor och flickor. Enligt ett inslag i Studio Ett (11/9) läggs våldtäktsutredningar på hög eftersom polisen saknar resurser att utreda. Studio Ett berättar om en misstänkt våldtäkt mot en 12-årig flicka, där misstänkt gärningsman finns men polisen inte kallat till förhör efter nästan två månader. Metro (12/9) skriver om en ofattbart grov gruppvåldtäkt mot en kvinna i Botkyrka. Det tog ett år för polisen att häkta tio misstänkta gärningsmän. Att det tagit ett år för polisen att agera när ett så grovt brott har begåtts är lika oacceptabelt som stötande. I Aktuellt (12/9) säger Stockholmspolisen Torgny Söderberg att anmälningar om sexuella övergrepp prioriteras bort när polisens få resurser läggs på mord och mordförsök.

Under den så kallade feministiska regeringens mandatperiod har kvinnors utsatthet och otrygghet ökat. Enligt NTU 2016 har sexualbrott mot kvinnor ökat markant de senaste åren: Utsattheten för sexualbrott har ökat från 1,0 procent av befolkningen 2014 till 1,7 procent 2015. Mest utsatta är unga kvinnor. I gruppen kvinnor mellan 16 och 24 uppger 9 procent att de blivit utsatta för sexualbrott under 2015. Enligt BRÅ har kurvan för sexualbrott stadigt pekat uppåt sedan 2011 då 17000 sexualbrott anmäldes: 2015 anmäldes 18100 sexualbrott, varav 5830 våldtäkter och 2016 anmäldes 20300 sexualbrott varav 6720 våldtäkter.

En ökning på nästan tusen våldtäkter inom loppet av ett år borde få alla varningsklockor att ringa – men Sveriges feministiska regering reagerar inte.

Den så kallade feministiska regeringen tycks inte prioritera kvinnors säkerhet. Vårt land har en lång och stolt tradition av att värna kvinnofriden. Kvinnofridslagen återfinns i Alsnö stadgar redan 1280. Den förbjöd kvinnorov, överfall och våldtäkt. I Missgärningsbalken 1734 betraktades våldtäkt som ett mycket allvarligt brott och bestraffades med döden. Svensk lagstiftning har varit en föregångare genom att våldtäkt tidigt betraktades som ett brott mot kvinnan, och inte, som i många andra länders lagar som ett egendomsbrott riktat mot den man – far eller make – som ”ägde” henne.

Vi är bekymrade över en politik som urholkar kvinnofriden. Vi kräver därför att åtgärder vidtas för att försvara vår månghundraåriga tradition av kvinnofrid.

• För det första måste den utsatta kvinnan ges bättre stöd. Ett målsägandebiträde bör tilldelas henne redan vid anmälan.

• För det andra måste polisen prioritera våldtäkter – av respekt för den våldtagna kvinnan men också för att skydda potentiella offer. Vi vill inte ha våldtäktsmän på våra gator.

• För det tredje måste straffet stå i proportion till brottet. Alltför ofta ser vi påföljder som är så milda att de är en kränkning i sig.

• För det fjärde anser vi att utvisning, i de fall det är aktuellt, ska vara en självklar konsekvens då en person fälls för våldtäkt.

• För det femte föreslår vi att straffmyndighetsåldern diskuteras. Då allt fler grova brott utförs av allt yngre personer finns anledning att fundera över att sänka åldern då en person är straffmyndig.

Vi måste också arbeta förebyggande. Det vill vi göra från två håll – dels med att öka kvinnors säkerhet i det offentliga rummet, dels genom att diskutera värderingar. Ett effektivt sätt att öka säkerhet och uppklarning av brott är att sätta upp övervakningskameror. Ett annat sätt är att arbeta med belysning och bebyggelse. En plats som domineras av män är mindre trygg (för både kvinnor och män) än en plats med fler kvinnor. Därför bör verksamheter som i hög grad besöks av kvinnor prioriteras i miljöer som tidigare dominerats av män. Så har man arbetat i New York med gott resultat.

Vi måste också arbeta med upplysning och värderingar. Eftersom tidigare forskning (BRÅ 1996:2 samt BRÅ 2005:17) visar att män från Mellanöstern och Nordafrika är överrepresenterade vid sexualbrott föreslår vi riktade insatser till nyanlända i den här gruppen enligt ”Stavangermodellen” – alltså en obligatorisk utbildning i svensk lag och svenska värderingar angående kön, sexualitet, frihet och tvång. Så har man arbetat i Norge med gott resultat.

Kvinnofriden måste värnas. Våra förslag syftar till att försvara ett samhälle där kvinnor är lika trygga som män. Den destruktiva utveckling vi sett under den så kallade feministiska regeringens år vid makten måste stoppas.

Michaela Fletcher (M), kommunalråd, Österåker

Ann Heberlein (M), riksdagskandidat, Lund

Feliz J Kino (M), riksdagskandidat, Helsingborg

Anja Sonesson (M), riksdagskandidat, Malmö

Carina Wutzler (M), kommunstyrelsens ordförande, Vellinge